Vår nya familjemedlem
29/6-08 hämtade vi hem våran nya familje medlem. Jag har längtat ihjäl mig. Men nu ligger han här vid mina fötter och drömmar att han är ute och springer för tassarna trampar vilt i luften.
Kunde aldrig föreställa mig vilka känslor man kan få för en hund. Har alltid älskat hundar och alltid velat ha en. Men det har aldrig funnits varken råd eller tid förut. Och nu sitter jag här med min lilla bebis.
Stackars lilla Atlas har inte haft det lätt. I söndags åkte jag och Jonas till Tibro för att hämta honom. Familjen hade tagit ut honom ensam i trädgården. Han bodde nämligen ihop med fem andra schäfrar, som han verkarde stormtrivas ihop med. Kan inte hjälpa att sörja lite för hans skull redan där. Men man ska inte visa sånt för hundar och med vetskapen om hur många hundar hamnar i olyckliga hem kunde vi snabbt intala oss att denna lilla hund i alla fall ska få ett kärleksfullt hem. Han ska få träning och lek varje dag. Han ska dock få regler som ska följas vilket hundar bara mår bra av. Hamnar dom högst i rang pga av för mjäkiga hussar och mattar så blir dom stressade och oroliga eftersom dom känner ett enormt ansvar att ta hand om och skydda sin nya flock.
Det gick ganska bra hem i bilen, och lite nyfiken var han allt på sitt nya hem. Efter som vi varit och hälsat på honom 2 gånger hade han börjat känna igen oss vilket underlättade det hela. Jag hade gjort iordning en korg åt honom. Och den sprang han glatt fram och la sig i med en gång.
Nästa dag träffade vi Bobby som är Jonas brors lilla valp. En amerikansk cockerspanniel. En ursöt liten kille men med vilja av stål. Han försökte flera gånger lägga tassarna på på Atlas rygg (vilket är en dominanshandling) men nådde inte upp. Det såg så löjligt ut. Atlas var bara leksugen. Men Atlas som leker på stora hundars vis genom att buffla på och sedan brottas runt fick den lille Bobby som hellre ville boxas att bli arg.
Nästa dag gav vi Atlas avmaskningsmedel och lillen blev totalt utslagen. Han låg och ynkade mest hela dagen. På kvällen när han äntligen hade piggnat till låg vi på altanen och gosade. Jag kammade honom vilket han älskar att jag gör. När jag kammat färdigt kom jag på att vi borde sätta i fästingmedlet i hans päls. Veronica var här och hon berättade att man skulle sätta det emellan skulderbladen för då kan dom inte komma åt det. Vi hade köpt Frontline, vilket ska vara ett av dom bästa medlen (har vi hört). Någon timme senare skulle vi gå in för att lägga oss. Atlas får plötsligt ett ryck och börjat rusa fram och tillbaka som en galning. Han blev jättekonstig och sprang så att han inte han stoppa innan väggar och stängda dörrar och brötade rätt in i dem. Han slängde sig på golvet med huvudet före och gled på ansiktet en bit. Jag fattade först ingenting. Vi trodde att han äntligen piggnat till ifrån avmaskningsmedlet och hade en massa överskotts energi och leksug. Jag tog ut honom i trädgården men han la sig bara ner och gned sig i ansiktet. Vi fattade ingenting. Klockan var dock mycket och vi behövde sova. Jag skulle upp och jobba vid 5. Atlas kom lite motsträvigt med oss. Men var relativt tyst hela natten. Nästa dag åkte jag till jobbet.
Jonas ringde plötsligt och berättade att hans ena öga svullnat upp. Vi ringde till Trestads djurklinik som tyckte att vi skulle komma in med honom det skulle ju kunna vara något i ögat som kunde skada det. När jag äntligen slutade jobbet så att vi kunde träffa veterinären, hade båda ögonen svullnat upp så att han inte såg något. Det rann och kliade på honom. Usch vad jag led med honom. Jag baddade hans ögon med kallt vatten på en handduk och det tyckte han om. Det visade sig att våran lille kille vara allergisk emot fästingmedlet. Han fick kortison och blev ganska snabbt bättre. Känns som att han kommit till ett hem som utför plågsamma djurförsök. Stackars liten.
Nästa dag var allt bra och lille Atlas var leksugen och busig. Han är för go. Snällare eller bättre hund skulle vi inte kunna fått. Och det bästa av allt är att han ÄLSKAR barn. Han låter dom göra vad som helst med honom. Vi fick besök av Jonas brors barn plus deras kompisar. Dom låg i en ring runt honom med honom som huvudkudde och gosade och klappade honom och han stormnjöt han pussades och rullade runt på rygg och omade sig för dem. Plötsligt reser de sig upp för att rusa hem och Atlas rusar efter haha.
Kunde aldrig föreställa mig vilka känslor man kan få för en hund. Har alltid älskat hundar och alltid velat ha en. Men det har aldrig funnits varken råd eller tid förut. Och nu sitter jag här med min lilla bebis.
Stackars lilla Atlas har inte haft det lätt. I söndags åkte jag och Jonas till Tibro för att hämta honom. Familjen hade tagit ut honom ensam i trädgården. Han bodde nämligen ihop med fem andra schäfrar, som han verkarde stormtrivas ihop med. Kan inte hjälpa att sörja lite för hans skull redan där. Men man ska inte visa sånt för hundar och med vetskapen om hur många hundar hamnar i olyckliga hem kunde vi snabbt intala oss att denna lilla hund i alla fall ska få ett kärleksfullt hem. Han ska få träning och lek varje dag. Han ska dock få regler som ska följas vilket hundar bara mår bra av. Hamnar dom högst i rang pga av för mjäkiga hussar och mattar så blir dom stressade och oroliga eftersom dom känner ett enormt ansvar att ta hand om och skydda sin nya flock.
Det gick ganska bra hem i bilen, och lite nyfiken var han allt på sitt nya hem. Efter som vi varit och hälsat på honom 2 gånger hade han börjat känna igen oss vilket underlättade det hela. Jag hade gjort iordning en korg åt honom. Och den sprang han glatt fram och la sig i med en gång.
Nästa dag träffade vi Bobby som är Jonas brors lilla valp. En amerikansk cockerspanniel. En ursöt liten kille men med vilja av stål. Han försökte flera gånger lägga tassarna på på Atlas rygg (vilket är en dominanshandling) men nådde inte upp. Det såg så löjligt ut. Atlas var bara leksugen. Men Atlas som leker på stora hundars vis genom att buffla på och sedan brottas runt fick den lille Bobby som hellre ville boxas att bli arg.
Nästa dag gav vi Atlas avmaskningsmedel och lillen blev totalt utslagen. Han låg och ynkade mest hela dagen. På kvällen när han äntligen hade piggnat till låg vi på altanen och gosade. Jag kammade honom vilket han älskar att jag gör. När jag kammat färdigt kom jag på att vi borde sätta i fästingmedlet i hans päls. Veronica var här och hon berättade att man skulle sätta det emellan skulderbladen för då kan dom inte komma åt det. Vi hade köpt Frontline, vilket ska vara ett av dom bästa medlen (har vi hört). Någon timme senare skulle vi gå in för att lägga oss. Atlas får plötsligt ett ryck och börjat rusa fram och tillbaka som en galning. Han blev jättekonstig och sprang så att han inte han stoppa innan väggar och stängda dörrar och brötade rätt in i dem. Han slängde sig på golvet med huvudet före och gled på ansiktet en bit. Jag fattade först ingenting. Vi trodde att han äntligen piggnat till ifrån avmaskningsmedlet och hade en massa överskotts energi och leksug. Jag tog ut honom i trädgården men han la sig bara ner och gned sig i ansiktet. Vi fattade ingenting. Klockan var dock mycket och vi behövde sova. Jag skulle upp och jobba vid 5. Atlas kom lite motsträvigt med oss. Men var relativt tyst hela natten. Nästa dag åkte jag till jobbet.
Jonas ringde plötsligt och berättade att hans ena öga svullnat upp. Vi ringde till Trestads djurklinik som tyckte att vi skulle komma in med honom det skulle ju kunna vara något i ögat som kunde skada det. När jag äntligen slutade jobbet så att vi kunde träffa veterinären, hade båda ögonen svullnat upp så att han inte såg något. Det rann och kliade på honom. Usch vad jag led med honom. Jag baddade hans ögon med kallt vatten på en handduk och det tyckte han om. Det visade sig att våran lille kille vara allergisk emot fästingmedlet. Han fick kortison och blev ganska snabbt bättre. Känns som att han kommit till ett hem som utför plågsamma djurförsök. Stackars liten.
Nästa dag var allt bra och lille Atlas var leksugen och busig. Han är för go. Snällare eller bättre hund skulle vi inte kunna fått. Och det bästa av allt är att han ÄLSKAR barn. Han låter dom göra vad som helst med honom. Vi fick besök av Jonas brors barn plus deras kompisar. Dom låg i en ring runt honom med honom som huvudkudde och gosade och klappade honom och han stormnjöt han pussades och rullade runt på rygg och omade sig för dem. Plötsligt reser de sig upp för att rusa hem och Atlas rusar efter haha.
Kommentarer
Trackback
