Vi ska få en bebis!!!
Tänk nu har det hänt, det som jag alltid har drömt om. Jag och Jonas ska få en bebis, en liten luddig sak med stora öron. Lilla Atlas kommer till oss om 2 veckor. Jag längtar så att jag knappt kan berga mig. Tänk en liten vovve hos oss!
Vi har länge tänkt och pratat om att skaffa hund. Men det har inte blivit så mycket mer än prat. Men en natt drömde jag att jag skulle dö och det sista jag sa till Jonas vara att det enda jag ångrat med mitt liv var att jag aldrig någonsin fått ha en hund i mitt liv. Det har ju aldrig riktigt funnits tillfälle för det. Jonas tyckte inte om drömmen, han gillar inte att prata död. Hmm det gör väl ingen. Men hur som helst så fick det igång våra funderingar. Vi började funderar på om vi skulle ha tid, råd och ork. Och kom på att nu skulle det nog trots allt passa perfekt. Jag och Jonas jobbar nästan aldrig samtidigt och om det skulle ske så är det bara ett par timmar. Han jobbar ju bara nattjänster vilket dessutom bidrar till att han inte jobbar full heltid. Han är var tredje vecka ledig 9 dagar i rad. Pengar har vi oxå just nu, vi bor ju billigt och vi fick lite över ifrån resan och skatten.
Jonas bror och familj som bor granne med oss, ska om en vecka få sin valp. En ursöt liten svart Amerikansk cockerspanniel. Och tajmingen kunde ju egentligen inte bli bättre. Tänk vilka kompisar dom skulle kunna bli. Detta underlättar ju dessutom om man någon gång skulle behöva ett par timmar hundvakt eller för den delen om dom behöver det, så skulle det ju inte vara något problem.
Jonas föräldrar har sagt att dom gärna hjälper till om det skulle vara något. Berättade även för min pappa som i alla år pratat om att han skulle vilja ha hund. Jag och Jonas har kommit fram till att vi båda tycker väldigt mycket om långhåriga schäfrar (åh vad dom är fina) annars ville Jonas ha en Leonberger, jag tycker dom är jättefina men alldeles alldeles för stora (plus att dom ofta blir trötta och lufsiga fort). Pappa skulle vilja ha en Golden retriver, men om vi tar med vår valp till pappa ska vi nog se till att han blir kär i den trots att den inte är av rätt ras.
Vi bestämde oss för att kolla runt lite grann på internet. Vi hittade några kullar och hade just bestämt att åka till Västerås på lördagen för att kolla upp en kull där. En lång resa men det fick det vara värt. Men vi ville ändå jämföra lite och kolla upp andra ställen oxå, gärna innan så att man skulle ha något att jämföra med.
När jag kom hem ifrån jobbet hade Jonas redan åkt iväg till replokalen för att repa med sitt band. Han hade skickat ett sms om en bild som han hade lämnat framme på datorn som jag skulle kolla på och säga vad jag tyckte.
Jag skrattade när jag såg bilden för den lilla schäferhannen såg precis ut som en Leonberger.
Men han var ju gudomlig. Vi har hela tiden sagt att vi vill ha en schäfer fläckad gärna mer mörk än ljus, och med bred nos. Denna lilla varelse var nästan helt beige.
Vi ringde och frågade om vi fick kolla på honom och kunde till och med komma efter att Jonas repat, vilket skulle betyda att vi inte skulle vara där förrän ca21.30. Han bodde i Tibro och det var nästan exakt 15 mil dit.
Dom hade 6 stycken schäfrar men en låg hos veterinären. Den hade spytt blod, usch. Det var tre stora hemma och två valpar en av dem var Atlas och den andra var Apollo. Jag hade fått ett kort på Atlas och Apollo och Atlas var begie och Apollo schäfer fläckad och mest svart, men denna skulle dom behålla själva, hmm. Jag var orolig för att jag skulle tycka bättre om honom. Men direkt när jag såg dem föll jag pladask för Atlas. Han hade en så fin och rak hållning. Han såg så stolt ut. Medans Apollo lufsade runt på ett typsikt schäferlikt sätt. Båda valpar rusade fram till oss för att hälsa. Jag satt på huk och Atls tog ett steg upp i mitt knä och sniffade nyfiket på mig. Jag klappade honom och han nafsade inte ens på min hand, har nog aldrig mött en valp som inte nafsar. Det gjorde inte Apollo heller. Dom tre stora tikarna var inomhus och tittade nyfiket på oss genom fönstret i hallen. Valparna började busa igen med varandra.
Efter ett tag släppte Matte ut dom stora hundarna och jag hann att tänka jösses fem stora schäfrar på en och samma gång. Men jag hade inget att vara orolig för vilka fantastiska hundar. Dom hälsade glatt på oss, viftade på svansarna och sniffade på oss. Inga skall inget hopp. OOOTROLIGT FINA hundar. Mamman var tigrerad och jättevacker med sin lilla lejonman. Pappan fanns inte här men vi har sett kort på honom och han är jättefin med maaassor av päls, jättevacker.
Efter ett par timmar där var vi totalt sålda man älskade alla hundarna men Atlas var ju bara så unik. Haha vi som skulle ha en schäferfläckad. Nu kan jag inte tänka mig någon annan än just honom. Atlas blir antagligen lik sin mor i framtiden och får mörkare färg. Men det spelar ingen roll hur han ser ut han är den vackraste som finns. Hans personlighet och stolta utstrålning. Han är perfekt. Jag längtar till vecka 27 nu.
Vi har länge tänkt och pratat om att skaffa hund. Men det har inte blivit så mycket mer än prat. Men en natt drömde jag att jag skulle dö och det sista jag sa till Jonas vara att det enda jag ångrat med mitt liv var att jag aldrig någonsin fått ha en hund i mitt liv. Det har ju aldrig riktigt funnits tillfälle för det. Jonas tyckte inte om drömmen, han gillar inte att prata död. Hmm det gör väl ingen. Men hur som helst så fick det igång våra funderingar. Vi började funderar på om vi skulle ha tid, råd och ork. Och kom på att nu skulle det nog trots allt passa perfekt. Jag och Jonas jobbar nästan aldrig samtidigt och om det skulle ske så är det bara ett par timmar. Han jobbar ju bara nattjänster vilket dessutom bidrar till att han inte jobbar full heltid. Han är var tredje vecka ledig 9 dagar i rad. Pengar har vi oxå just nu, vi bor ju billigt och vi fick lite över ifrån resan och skatten.
Jonas bror och familj som bor granne med oss, ska om en vecka få sin valp. En ursöt liten svart Amerikansk cockerspanniel. Och tajmingen kunde ju egentligen inte bli bättre. Tänk vilka kompisar dom skulle kunna bli. Detta underlättar ju dessutom om man någon gång skulle behöva ett par timmar hundvakt eller för den delen om dom behöver det, så skulle det ju inte vara något problem.
Jonas föräldrar har sagt att dom gärna hjälper till om det skulle vara något. Berättade även för min pappa som i alla år pratat om att han skulle vilja ha hund. Jag och Jonas har kommit fram till att vi båda tycker väldigt mycket om långhåriga schäfrar (åh vad dom är fina) annars ville Jonas ha en Leonberger, jag tycker dom är jättefina men alldeles alldeles för stora (plus att dom ofta blir trötta och lufsiga fort). Pappa skulle vilja ha en Golden retriver, men om vi tar med vår valp till pappa ska vi nog se till att han blir kär i den trots att den inte är av rätt ras.
Vi bestämde oss för att kolla runt lite grann på internet. Vi hittade några kullar och hade just bestämt att åka till Västerås på lördagen för att kolla upp en kull där. En lång resa men det fick det vara värt. Men vi ville ändå jämföra lite och kolla upp andra ställen oxå, gärna innan så att man skulle ha något att jämföra med.
När jag kom hem ifrån jobbet hade Jonas redan åkt iväg till replokalen för att repa med sitt band. Han hade skickat ett sms om en bild som han hade lämnat framme på datorn som jag skulle kolla på och säga vad jag tyckte.
Jag skrattade när jag såg bilden för den lilla schäferhannen såg precis ut som en Leonberger.
Men han var ju gudomlig. Vi har hela tiden sagt att vi vill ha en schäfer fläckad gärna mer mörk än ljus, och med bred nos. Denna lilla varelse var nästan helt beige.
Vi ringde och frågade om vi fick kolla på honom och kunde till och med komma efter att Jonas repat, vilket skulle betyda att vi inte skulle vara där förrän ca21.30. Han bodde i Tibro och det var nästan exakt 15 mil dit.
Dom hade 6 stycken schäfrar men en låg hos veterinären. Den hade spytt blod, usch. Det var tre stora hemma och två valpar en av dem var Atlas och den andra var Apollo. Jag hade fått ett kort på Atlas och Apollo och Atlas var begie och Apollo schäfer fläckad och mest svart, men denna skulle dom behålla själva, hmm. Jag var orolig för att jag skulle tycka bättre om honom. Men direkt när jag såg dem föll jag pladask för Atlas. Han hade en så fin och rak hållning. Han såg så stolt ut. Medans Apollo lufsade runt på ett typsikt schäferlikt sätt. Båda valpar rusade fram till oss för att hälsa. Jag satt på huk och Atls tog ett steg upp i mitt knä och sniffade nyfiket på mig. Jag klappade honom och han nafsade inte ens på min hand, har nog aldrig mött en valp som inte nafsar. Det gjorde inte Apollo heller. Dom tre stora tikarna var inomhus och tittade nyfiket på oss genom fönstret i hallen. Valparna började busa igen med varandra.
Efter ett tag släppte Matte ut dom stora hundarna och jag hann att tänka jösses fem stora schäfrar på en och samma gång. Men jag hade inget att vara orolig för vilka fantastiska hundar. Dom hälsade glatt på oss, viftade på svansarna och sniffade på oss. Inga skall inget hopp. OOOTROLIGT FINA hundar. Mamman var tigrerad och jättevacker med sin lilla lejonman. Pappan fanns inte här men vi har sett kort på honom och han är jättefin med maaassor av päls, jättevacker.
Efter ett par timmar där var vi totalt sålda man älskade alla hundarna men Atlas var ju bara så unik. Haha vi som skulle ha en schäferfläckad. Nu kan jag inte tänka mig någon annan än just honom. Atlas blir antagligen lik sin mor i framtiden och får mörkare färg. Men det spelar ingen roll hur han ser ut han är den vackraste som finns. Hans personlighet och stolta utstrålning. Han är perfekt. Jag längtar till vecka 27 nu.
Kommentarer
Trackback
