tesslindberg

Jag och Cornelia skulle utnyttja presentkortet på en regionen runt biljett som jag hade fått ifrån Västtrafik och ta oss till Göteborg med tåg. Var lite nervös inför resan, tänk om Cornelia skulle vara ledsen och orolig. Men tyckte samtidigt att det borde ju inte vara några problem, bara rulla på barnvagnen på tåget och det skulle nog vara skönt för lillan att komma ut en sväng.

På biljetten stod att den inte kunde lösas in på tåget, inte på spårvagnar eller på bussar i Göteborg. Så jag ställde mig på busshållplatsen här hemma i Vänersborg för att lösa in min biljett. Vet att många busschaufförer inte riktigt vet hur man trycker ut en sådan biljett, så jag blev tacksam när en av de rutinerade chaufförerna rullade in på hållplatsen. Men chauffören undrade vilken planet jag bodde på med kommentaren vi har ju kontantfritt nu. Jahopp sa jag men det här är ju inga kontanter. Han sa att det räknas som kontanter. Okej sa jag och gick hem för att krångla in lillan i bilen för att sedan ta tåget ifrån Vänersborg C istället för obemannade Öxnered. På stationen fick man bara stå med bilen i 1 timma så jag fick köra ut på vägen och runt bussgaraget bort till pendelparkeringen. Slänga upp barnvagn, "slänga" i bebis och springa mot Sj-kontoret. Då går mitt tåg. SKIT SKIT SKIT. Jaja, jag lunkar in på kontoret och ska lösa in min biljett, då säger kassörskan Nej nej vi tar inte den här. Men va i... Inte tågen, inte bussen och inte sj-kontoret? Vad ska jag göra då då? Hon sa att den ska lösas in på tåget eftersom det är kontantfritt i stan nu. Jag trodde jag skulle börja gråta. Ringer till Anna för att berätta att jag är sen. Lillan sover i sin vagn, det hade ju passat så bra om hon hade sovit på tåget. Dessutom kommer hon antagligen att vara hungrig direkt när vi kommer fram nu, suck.

Nästa tåg kommer men då är det byte i Öxnered (5 minuters tåg resa dit). Tågvärden som är i 60års ålder är snäll och hjälper mig på och av med vagnen och ger mig även min biljett(äntligen). Lillan som vaknar samtidigt som jag bär på henne på tåget, är nöjd i ca 1 minut sen börjar hon gallskrika. Folket i vagnen vänder och vrir på sig och jag lyckas inte få tyst på henne. Jaja väl på Öxnered station, rullar jag runt henne som en galning för att hon ska somna om och lagom som tåget rullar in somnar hon. YES YES YES!

När jag ska gå på tåget går jag förbi tågvärden (en ca 25årig smal kille) och frågar honom om det finns någon dörr som är lättare att komma på i när man har barnvagn. Ja du kan ta den där borta säger han och pekar där som alla andra håller på att gå på. Tack sa jag och börjar springa dit då hejdar han mig och säger "eller du du kan gå på här istället" och pekar på dörren där han står. "Ah tack" sa jag och trodde att han menade att han skulle hjälpa mig men när han inget gör ler jag mot honom och säger "ursäkta skulle du kunna vara så snäll och hjälpa mig" ( det är nämligen 4 eller 5 BRANTA trappsteg upp). "Nej" säger han "vi FÅR INTE lyfta". Eftersom jag själv jobbar som busschaufför vet jag att jag någon gång hört den regeln men har för mig att den handlade om gods. Så jag sa bara "okej men då får jag nog ta andra dörren i alla fall", jag rusar bort mot nästa dörr. Men alla har hunnit gå på nu och dörröppningen är helt igenbommad av en annan barnvagn(plus branta trappor här oxå). Jag rusar till nästa som bara är några meter längre bort. Men vet inte hur sjutton jag ska kunna komma på kollar mig hjälplöst omkring, då skriker tågvärden "ska du med eller"? Jag ropar tillbaka "men herregud jag har ju ingen som hjälper mig". Då skriker han tillbaka, "GÅ AV TÅGET kan du inte ta dig på tåget ska du inte åka tåg". Jag ser hur han häver sig mot en knapp på utsidan och dörren stänger sig, jag ställer mig emellan. Panikslagen, vad faan ska jag göra? Jag måste ju med tåget. Jag ropar in i vagnen "snälla kan någon hjälpa mig"? Känner hur tårarna börjar bränna under ögonlocken. Ingen kommer Tågvärden trycker och trycker på sin knapp och jag får dörren i ryggen om och om igen. Tillslut får jag DUNKA upp barnvagnen för dom branta trapporna, att lyfta upp den går inte eftersom dörren är alldeles för smal för att jag ska få plats bredvid barnvagnen. När jag kommit upp ett trappsteg och lillan (5,5månader) mer eller mindre slagit huvudet i framkanten på vagnen, fortsätter idioten att trycka på knappen så barnvagnen kläms fast mellan hjulen så att jag inte kan dra upp den. Dörren öppnar sig och stänger sig om och om igen. Allt detta har skett inom loppet av 1-2 minuter så det var inte direkt så att jag har försenat tåget med mitt velande. Dessutom, hade jag bara fått springa direkt till dörren där dom andra var hade jag ju antagligen fått hjälp utav dessa.
När jag väl kom på brast det för mig total. Tårarna forsade. Jag är helt chockad över hur jag blivit behandlad. Då kommer tågvärden förbi igen. Han öppnar dörren till kupén där alla sitter och hänvisar mig att ställa barnvagnen där inne. Där står jag och grinar inför alla...kul. Jag frågar vad han heter, och han undrar vad jag ska ha det till. Jag sa att jag tänker berätta för din chef hur du har behandlat mig. Han bara gick. Tillslut rullar jag in barnvagnen där den ska stå. Då kommer han förbi med ett stort leende och säger toppen toppen och gör samtidigt tummen upp. Jag hade lust att... :o/.

Tack SJ för en behaglig resa, tydligen får man inte vara en ensamstående mamma och åka tåg i Sverige.


Tur att underbara Anna fanns på plats i Göteborg. Hon pratade med honom en stund, han hänvisade bara till att vi skulle höra av oss till Sj och att han hade varit värd på tåg 671. Jag vet att jag sa -Ska man behöva vara orolig varenda gång man ska åka tåg nu? Han svarade -Nej det ska du inte behöva. Då lutade sig Anna fram och frågade
-Vadå ska du sluta? Haha Anna du är så underbar.