tesslindberg

Idag blir Cornelia 2 månader. Det har hänt mycket på dessa två månader. Hon börjar få lite hår på huvudet nu, hon ler när man gör roliga ljud, hon börjar bli kelsjuk och älskar när man kramar och klappar henne. Hon börjar oxå vara mer och mer vaken på dagarna och sover desto bättre på nätterna. I natt sov hon mellan 22 och 5 underbart, kände mig nästan utvilad när hon väckte mig.




Föräldragruppen som jag gick i ses en gång i månaden, det är kul, jag gillar dem allihopa i den gruppen. Snart ska vi börja i babysim. Provade babyrytmik men det var alldeles för tidigt, Cornelia låg mest och kollade på lamporna i taket. Vi får gå tillbaka om någon månad eller så. När hon tycker att det är roligt att bli killad på magen.

Atlas vill gärna vara med och ta hand om sin lillasyster :o).


Hinner sällan skriva på denna bloggen som ni säkert märkt, har nämligen en blogg till. Men den är  till för Cornelia och för att min mamma i småland ska kunna hänga med i Cornelias liv. Den lilla tid man får över skriver jag i den.

Ops nu är hon vaken igen.

I lilla Olle.


Lite dans oxå :oD

Som är Cornelias blivande faddrar är världens gulligaste människor. Är sååå lycklig över att dom finns i mitt liv. Anna har alltid varit som en syster för mig. Hon är sååå omtänksam och ödmjuk. Rolig och smart. Man kan alltid vända sig till Anna om man har något problem hon är makalös på att finna lösningar på allt. Önska så att jag var mer som Anna. Martin är lik Anna men en lugnare modell haha. Anna är galen och vild medans Martin skakar på huvudet och ler åt Annas iver över saker hon har tagit sig till. Martin är en av de generösaste människorna man kan träffa han är lugn och trygg och ställer alltid upp ifall man behöver hjälp. När jag och Anna bara hade kännt varandra i ett par veckor fick jag flytta in hos dem under ett par veckor eftersom jag hade en rätt jobbig situation där jag bodde, vilket ledde till att jag inte fick sova på nätterna. Jobbigt att köra tidiga busspass när man inte får sova på nätterna. Tycker det var stort, dom kände mig ju knappt.

Kan inte tänka mig några bättre faddrar till Cornelia. Här är bara ett exempel. Anna var här på besök i torsdags, jag beklagade mig över att stackars Cornelia var så kall om fötterna hela tiden. Spädbarn har så dålig blodcirkulation i benen och fötterna. Igår tisdags låg det plötsligt ett brev adresserat till Cornelia Hygren. Cornlias första post :o).

Det här låg i paketet:





HUUUUR GULLIGT SOM HELST JU!!! TACK SNÄLLA ANNA OCH MARTIN!

Hmm hitta inte något kort på Martin just nu, lägger in det senare.

Cornelia tyckte nog om att komma hem. På bb sov hon i stort sett hela dagarna men var vaken och skrek hela nätterna. När vi kom hem varnade jag Jonas för jobbiga nätter men detta har inte hänt en enda gång. Hon är så lugn och "snäll". Hon gråter lite när hon är hungrig eller när blöjan bör bytas annars är hon tillfreds och harmonisk. Hon har fått massor av presenter och massor av besök. Tack alla underbara vänner för alla presenter.


Kläder ifrån farmor och farfar, rosa speldosa+500kronor från morfar, rosavit nalle från Nettan, bok (fräcka bilar) från farbror, Stålmannen dress från Jakob, ask med liten nalle, från morbror Jerry, Beige nalle ifrån pappa Jonas.



Från mormor Marita och Bengt.



Från faster Lena och farbror Joakim med kusinerna Rosanna, Rebecca och Linnea



Från gammel mormor och gammelmorfar



Från fadder Anna.



Blöjtårta och kläder från Patric och Veronica.

Cornelia har fått fler presenter men har inte hunnt ta kort på dem än.

Vi har haft besök utav kusinerna

Morfar


Mormor och Bengt


Och Anna men har ingen bild på det besöket tyvärr, men här är på Cornelia och nallen som hon fick ifrån Anna.


När vi inte har haft besök har tiden mest gått åt till att äta, byta blöja och sova.
I fredags uppstod dock problem, fick mjölkstockning och därmed frossa och 39,5 graders feber. Man får influensaliknade symptom och kan knappt ta sig upp ur sängen. Är inne på tredje dygnet nu och det är riktigt jobbigt. Imorgon måndag ska jag till Näl och kanske få antibiotika. Nina och Marie ifrån Norge skulle kommit på besök igår men jag blev tvungen att avboka det hela. Det kändes så tråkigt för jag hade verkligen sett fram emot det besöket.

Herregud går ständigt runt i ett lyckorus numera. Älskar mitt nya heltidsjobb, att bara ligga och studera min lilla flicka dagarna i ända. Kan knappt fatta att jag är mamma nu. Och hur kunde det bli en sån liten sötnos utav mig och Jonas haha.

Förlossningen som jag varit så nervös och orolig över tog jag mig tillslut igenom men usch vad jobbigt det var. Helt otroligt att man tål all den smärtan ändå och inte bara tuppar av. Jonas var ett fantastiskt stöd och jag lyckades hålla mig från att skrika på honom som man hört att vissa gör. 

Latensfasen började den 11september med regelbundna värkar med sju minuters mellanrum, trodde naturligtvis att nu jäklar börjar det. Väntade i flera timmar på att värkarna skulle komma tätare men nope, i 3!!!!! jäkla dygn var det regelbundna värkar med 7 minuters mellanrum. All energi och mod som jag hade byggt upp var totalt bortblåst. Jag kunde inte sova på nätterna efter som det gjorde så ont hela tiden. Tillslut ringde jag förtvivlat till förlossningen och berättade hur läget låg. Visste att jag inte fick komma in förrän det var 5 minuter emellan värkarna. Men jag stod inte ut längre. Jag var helt knäckt. Jag fick tid hos Malin klockan 12 på söndagen den 13de september. Hon konstanterade att jag inte var öppen än att det var en liten bit av livmodertappen kvar. Hon frågade om hon fick vara lite stygg emot mig, visst sa jag. Plötsligt tryckte hon till och en sekund senare var hela hennes hand blodig, såå sa hon lugnt, NU är du öppen en centimeter i alla fall.

Efter detta fick jag gå ut och gå i 2 timmar för att se om inte värkarna kunde komma igång och det gjorde dom, nu var det plötsligt 3-4 minuter mellan värkarna.

02.45 på morgonen den 14september föddes hon då hade jag hunnit få, morfinspruta i benet, lustgas, akupunkturnål i huvudet, bada och RYGGMÄRGSBEDÖVNING. Länge leve ryggmärgsbedövningen, hade ALDRIG fixat det här utan den. Fy sjutton vad ont jag hade innan krystvärkarna kom igång efter att ryggmärgsbedövningen var satt.

Efteråt, studsade jag upp, hade nog kunnat springa ett maraton efteråt. Herregud, jag hade så mycket adrenalin och var sååå lättad över att alla smärta var som bortblåst. Tog en sista chans till lustgas när jag skulle sys, minns att jag tänkte just det, sista chansen, sista chansen haha bästa ruset på mycket mycket länge. Men jag var så ivrig att jag långt långt borta hörde barnmorskan säga hallå Therese du svimmar väl inte nu va. Tur att hon hade koll.

3100 gram och 50 centimeter lång. Huvudet mätte 34,5 aj aj. Hon kom ut med högerhanden och huvdet samtidigt dessutom, med navelsträngen över handleden. Dom sa att hon såg ut som en förnäm dam med sin handväska över armen.

Tog någon minut innan vi fick höra vad det var för kön på vår bebis. Konstigt att man kan gå i 9 månader och spekulera och när hon väl kommer ut är det inte längre viktigt. Lite roligt att det blev just en flicka eftersom ALLA jag känner har varit tvärsäkra på att det är en kille. Jag hade typisk killmage (smal i midjan, och nedåtpekande mage) och hjärtljudens hastighet var också typiskt killes sa barnmorskan. Och nu ligger HON här våran lilla tjej.

Ida CORNELIA Hygren ska hon heta.

JAG ÄR LYCKLIG!!!

En dags utflykt till Göksäter med pappa. Hittade massor av gardiner för bara 20 kronor styck. Vissa ska klippas isär och sys andra saker utav. Jag älskar att sy, synd bara att den stora magen är i vägen nu.  

På hemvägen blev det färjan, mysigt.






När man kittar fönster är det alltid trevlgit med sällskap medans.




Vi var på Backrace i Uddevalla. Massor av gamla coola bilar men denna lilla kärra var det som intresserade mig mest, vilken häftig barnvagn med reservhjul dessutom, vill ha!

Fest hos Anki och Sten-Inge har jag oxå varit på, det var jättetrevligt. Dom bjöd på mat och dryck. Pappa var oxå med, han tyckte att mina(och på sätt och vis hans) arbetskamrater var jättetrevliga. Dom bodde jättefint i en underbar liten röd stuga, en riktig idyll. Vovvarna var naturligtvis där oxå. Ivan har ju blivit jättestor nu, tror inte att han och Atlas skulle vara så bra kompisar idag. Stora hannar båda två, tur att han inte var med. Tyson var ingen valp längre, men fortfarande lika söt. Sätter ut bild bara på hundarna eftersom jag vet att Anki inte brukar vilja vara med på bild så vill hon nog inte att jag lägger ut dem här heller.

Tog ett kort över ängen en kväll när jag och Atlas var ute på promenad. Men utan att något syndes på himlen fastnade något på kortet som jag inte kan förstå vad det är, någon som vet? Månen är den lilla pricken till höger på bilden.